saqndradutoit

att man håller på och acceptera det? eftersom jag inte tänker på det så mkt? Eller är det bara kroppens funktion för att ge mej och bebis lugn och ro?

kan fortfarande inta fatta att det är sant....kommer mitt hjärta gå att lappa ihop igen? :(

hur ska man tackla ett problem som kommer förändra våra liv vilket beslut man än ta?  Hela ens dröm om hur livet skulle se ut ändras...vill inget mer än slå skrika vara ledsen och allt! Men vem ska jag jag vara arg på? Är ju inte hans fel egentligen för han visste inget men jag vill inget hellre än att skrika ut min besvikelse...........vet inte hur jag ska tackla det,det är ngt som jag inte har kontroll över och kan göra som jag vill på ngt sett.Det ända alternativet ja är säker på är ju att jag vill kunna vakna upp och hoppas att det varit en mardröm.

var vi ju på i måndags. Allt såg mkt bra ut och det nya bf datum är nu 16feb istället för 11feb. Skönt att allt såg bra ut men vi ville ju ha ett mer säkert svar på vad det är,en Melanie eller Adrian? Men fick en svag gissning,få väl hoppas de ser mer i v.30 :) Annars har jag nu gått 18 hela veckor,tycker allt det kunde gå lite snabbare ;)

Är så skönt att vakna upp och känna solen,behöver inte vara så varmt bara man känner solen :) Hela morgonen har jag känt för att åka och handla i gekås,men bättre och vänta minst en vecka till ifall vi få veta vad det är för kön..men som sagt,fortfarande sugen :) Men men hör att karlen äntligen börjat plocka i sina grejor där nere,som man väntat på det ;)